Encontraste un alma. Poesía completa (Ed. 2022 Cartoné) de Edith Södergran
Landet som icke är (La tierra que no es) Jag längtar till landet som icke är, ty allting som är, är jag trött att begära. Månen berättar mig i silverne runor om landet som icke är. Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla, landet, där vi svalka vår sargade panna i månens dagg. Mitt liv var en het villa. Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit - vägen till landet som icke är. I landet som icke är där går min älskade med gnistrande krona. Vem är min älskade? Natten är mörk och stjärnorna dallra till svar. Vem är min älskade? Vad är hans namn? Himlarna välva sig högre och högre, och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor och vet intet svar. Men ett människobarn är ingenting annat än visshet. Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar. Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska. Ansío la tierra que no es, pues todo cuanto es estoy cansada de desear. La luna me habla en runas plateadas sobre la tierra que no es. La tierra donde todo nuestro deseo es maravillosamente satisfecho, la tierra donde todas nuestras cadenas caen, la tierra donde nuestra frente rasgada se refresca con el rocío de la luna. Mi vida fue una ilusión ardiente. Pero algo he encontrado y algo he ganado de verdad — el camino hacia la tierra que no es. En la tierra que no es camina mi amado con una corona centelleante. ¿Quién es mi amado? La noche es oscura y las estrellas tiemblan en respuesta. ¿Quién es mi amado? ¿Cómo se llama? Los cielos se arquean más y más alto, y un niño se ahoga en brumas infinitas y no conoce la respuesta. Pero un niño no es otra cosa que una certeza, y extiende sus brazos más alto que todos los cielos. Y entonces llega una respuesta: Soy yo a quien amas y siempre habrás de amar. (1923) De: La tierra que no es (Landet som icke är, 1925) |