Encontraste un alma. Poesía completa (Ed. 2022 Cartoné) de Edith Södergran
El triunfo de existir... (Triumf att finnas till…) Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten. Jag är en del av alltets stora kraft, en ensam värld inom miljoner världar, en första gradens stjärna lik som slocknar sist. Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till! Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror och höra nattens tysta flod och stå på berget under solen. Jag går på sol, jag står på sol, jag vet av ingenting annat än sol. Tid — förvandlerska, tid — förstörerska, tid — förtrollerska, kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt i havet? Tid — du mörderska — vik ifrån mig! Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck. ¿A qué tengo miedo? Soy una parte del infinito. Soy una parte de la gran fuerza del todo, un mundo solitario dentro de millones de mundos, una estrella de primera como la que se apaga la última. ¡El triunfo de vivir, el triunfo de respirar, el triunfo de existir! El triunfo de sentir el tiempo helado correr por las propias venas y oír el silencioso río de la noche y estar en la montaña bajo el sol. Camino en el sol, estoy en el sol, no sé de nada más que del sol. Tiempo transformador, tiempo destructor, tiempo hechicero, ¿acaso vienes con intrigas nuevas, miles de trucos para brindarme una existencia de pequeña semilla, serpiente enroscada, roca en mitad del mar? Tiempo asesino, ¡apártate de mí! El sol me llena el pecho hasta los bordes con una miel dulce y dice: todas las estrellas se apagarán algún día, pero lucen siempre sin temor. (1916) De: La lira de septiembre, (Septemberlyran, 1918) |